Om nån undrar varför jag just bytte kön på fejjan

Tack, men nej tack, jag är nöjd som jag är. Eller vänta nu, ingår plutet, tuttarna och blocken i hemligheten? Hm... Nej.

Visst, det är fint att bry sig om andra, men jag undrar lite om män också får sån här reklam? Eller är det bara kvinnor som ska hjälpa andra? Och vad har det med mens att göra?

"Kvinnors livsstilar", det är alltså en livsstil att banta? Inte min i alla fall!

"Du är vacker". Varför ska jag då minska tre klädstorlekar?

Viktminskning och en bild på Victoria Beckham. Sunt!

Småland i "några" bilder

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om min och Ellys smålandsvistelse och visa några bilder, men det där med att välja ut ett fåtal bilder, det är helt klart inte min starkaste sida. 

Hur som helst, vi har haft några riktigt sköna dagar. Vädret har varit UNDERBART precis hela tiden, med undantag för lite regn igår seneftermiddag. Elly har planterat blommor och vattnat med sin mormor, hon har sprungit i vattenspridaren, varit i lekparken och lekt med andra barn och varit på nationaldagsfirande med sn mormor. Tillsammans har vi ätit glass, ätit jordgubbar, tittat på kalvar som bara var ett par veckor gamla och bara njutit av att slippa ha på sig hundra lager kläder. Och när vi hade köpt glass en dag stannade det till en ambulans vid kiosken och en lycklig Elly fick inte bara se den på nära håll, utan personalen låste upp den och visade upp interiören. Själv har jag slappat en hel del, sett om The Wedding crashers, för första gången sett Running with scissors (fattar inte att jag inte har sett den innan, jag som älskar filmer om dysfunktionella familjer) och börjat läsa SOS till mänskligheten av Johanna Nilsson. 

Riot Grrrl i mitt hjärta

Har känt mig trött och seg hela dagen idag och avslutar nu helgen med att fixa en Riot Grrrl-board på Pinterest. Blir arg, pepp och upprymd på en gång. Det här med feminism, bra musik, arga tjejer, DIY och söta grejer, det är ju något jag går igång på. 

Hur går det med löpningen då? Eller vad göms i de småländska skogarna?

Igår sprang jag igen. Och det gick bra; jag kände mig stark och spänstig, sprang en aning fortare än gången innan och allt. Sen kom jag till en liten, liten stig i mycket, mycket högt gräs och tänkte 1) att jag ska kontakta den lokala idrottsföreningen och be dem att hålla efter spåret bättre, för 2) jag vill inte bli biten av ormar eller utsugen av fästingar. Jag började undra om det är vanligt att fästingar sätter sig på en människa och sedan hoppar över till en annan, exempelvis ens barn, men sen fick jag annat att tänka på för plötsligt stod jag (nästan) öga mot öga med en tjur. Kohagen som för ett par dagar sen var tom, beboddes nu av en stor skock ungtjurar, varav några började gå mot mig. De andra spärrade av vägen för mig. Jag försökte mig på en annan väg, men att ta mig genom ett litet kärr kantat av brännässlor blev för besvärligt, så jag vände. Snabbt sprang jag därifrån, hittade en liten skogsväg som ledde ut till landsvägen och sprang hem till mina föräldrar samtidigt som jag njöt av att springa på asfalt.

Den här tjejen är en stadstjej, det är då em sak som är säkert.

Lelle brännan

Alltså, jag bränner mig verkligen sällan i solen nu för tiden, för jag är så himla nog med solkrämen. Men idag blev det visst en liten missbedömning, då jag trodde att linnet gick längre upp i nacken och att jag inte behövde smörja övre delen av ryggen. Och jag har varit ute nästan hela dagen, smort in alla andra synliga kroppsdelar flera gånger och allt. 

Ps. Edward gör sig bättre mot blek hud.

Ps 2. På tal om solbränna så HATAR jag när folk måste hålla på och ursäkta sig för att de är bleka, typ tycker att de inte kan visa sig i linne för att de har bleka armar. Hallå, om jag skulle leva efter lagen om att endast solbränd hud får visas, skulle jag ju få gå med heltäckande kläder året runt! Rätt trist va?

En 2-årings logik

     "Mormor mår inte så bra idag"

     "Mormor har åkt ambulans"

     "Njae..."

Elly blir överlycklig varje gång och hon ser (och hör) en ambulans, eller en polisbil eller annat valfritt utryckningsfordon, och ropar förtjust "titta, ambulans!". När glädjen sedan har lagt sig lite tillägger hon med bekymrad röst "nån är suuk, nån har ont", eftersom jag har förklarat att en får åka ambulans om en är väldigt sjuk och måste komma till doktor väldigt fort. När jag igår berättade att mormor hade migrän, kanske jag fick det att låta lite väl dramatiskt...

Idag ryckte i alla fall Ellys ambulans (trehjulingen) ut och hämtade en patient (mammas gamla docka Lotta) som hon la på flaket och körde till sjukhuset. När de kom fram agerade Elly läkare och gjorde "gunk-gunk" på Lotta, dvs lyssnade på hjärtat. Det gjordes även "gunk-gunk" på foten, som gjorde ont och jag antar att just den biten var lite bearbetning av Ellys myggbett, som hon varje dag påtalar inte är bra, men som inte verkar klia. 

Springa lite

Idag sprang jag för första gången sen i september. Jag tänkte att nu när 15minuteromdangruppen har sommarlov, kan jag lika väl passa på att springa när tillfälle ges. Jag ska försöka att upprätthålla en kvarts träning om dagen under sommaren också, främst kommer jag att köra igenom gamla favoritvideos från våren, men eftersom jag gärna vill träna upp konditionen lite kan ju löpning vara bra. 

Det gick mycket bättre idag än vad jag hade förväntat mig; jag hade nog tänkt att springa max 3 km, men det kändes så bra redan från början att jag tog en längre tur. Förutom att jag kände mig uttorkad efter 1 km då. Nu känner jag mig väldigt pepp på att springa mer mer mer och under Springsteen funderade jag till och med på att anmäla mig till Göteborgsvarvet. Men samtidigt vet jag hur förrädiskt det är när det gäller löpning och mig: när jag ska sätta igång blir jag alltid så förundrad över hur lätt det går och tänker mig att formen ska gå i en fin kurva uppåt, men efter ett par gånger brukar det kännas tungt. Och då är det ju inte roligt längre. Så jag vet inte, jag kanske ska nöja mig med att springa en gång i månaden eller så. 

Ups & downs, bad & sånt

Idag var Elly och jag vid havet med Susanna och hennes onge. När vi gick ner till vattnet hade vi nog tänkt att kidsen skulle få känna lite på vattnet med fötterna, men de rusade bara ut i det 15-gradiga vattnet och sprang omkring och plaskade. 

Med kläder och allt på. Elly la sig ner och sa att hon simmade och ville aldrig gå upp. När hon väl hade kommit upp på land sprang hon i vattnet igen, flera gånger. 

När vi äntligen hade fått med oss våda ungarna fikade vi. Susanna och jag hade helst velat sitta och fika hela dagen, och när barnen sprang runt nakna och sedan lekte i sanden tänkte vi att vi nog skulle få sitta nedtyngd åtminstone. Susanna sa nåt om att de lekte så sött tillsammans och precis när hon hade sagt det hördes illtjut från de våda små. De ville förstås ha samma sandleksak, gång på gång.

När Elly och jag gick till bussen satte hon sig på huk och spottade. Sen reste hon sig upp och plaskade i det. 

När vi kom hem från den lyckade utflykten blev det lite jobbigt här hemma. Elly ville bara leka och jag ville packa upp alla grejer och äta. Också sa jag att vi skulle se om det fanns tvättid, vilket Elly blev så glad över att hon släpade smutstvätten till dörren. Jag försökte förklara att det inte var säkert att vi kunde tvätta och då bröt hon ihop och skrek att någon annan inte får tvätta. Att jag sedan ville slänga soporna på väg till tvättstugan gjorde inte saken bättre. Sen satt vi i alla fall på gården och åt lunch, Elly pratade precis hela tiden och försökte säga åt mig vad jag skulle göra, vad jag skulle äta, när jag skulle dricka, var jag skulle sitta etc. När vi gick in blev det ännu mer kaos; vi skulle leka att jag köpte vykort av Elly och gav henne pengar, men jag gjorde så fel att hon fick världens bryt. Också kissade hon på golvet samtidigt och blev ledsen över det. Vid det laget var jag så trött på allt att jag började ångra att vi nånsin skaffade barn.

När vi kom ut igen blev det bättre. Som det brukar. Vi var ute en stund och när vi kom hem dammsög vi, vilket gick bra för första gången på månader. Annars brukar Elly ta över helt och vägrar låta mig ha dammsugaren, och även om det är väldigt snällt och ambitiöst av henne avtvina städa, så blir ju inte resultatet det bästa. Men idag nöjde hon sig med att dammsuga lite och avtåg runt med dammvippan desto mer. Sen duschade vi och hon grät för att jag ville tvätta mitt hår och efter det var klockan fem och hon var helt slut. Jag tyckte dock att det var lite väl tidigt för nattning, så hon var uppe en stund till och när Jon väl skulle lägga sig kunde hon inte somna, så nattningen tog 1,5 h, vilket den inte har gjort  mycket länge, det brukar ju gå fort nu när hon inte sover på dagen. Jag blev på uselt humör eftersom jag behövde plugga inför morgondagens seminarium, och trodde att hon aldrig skulle somna, men det gjorde hon ju. Vissa dagar somnar Elly spontant nån gång på dagen och jag brukar väcka henne efter 10-15 min; det brukar räcka för att hon ska bli pigg igen och orka resten av dagen och hon brukar ändå kunna somna på kvällen. Idag sov hon kanske i 25 min, och det kanske var de där extra minuterna som gjorde't. Ibland är saker och ting lite sköra...

Westpride 13, Regnbågsparaden

Idag avslutades Westpride, Göteborgs Pridefestival, med den traditionella regnbågsparaden. Det var helt otroligt mycket folk, över 15 000 enligt Westprides hemsida, gött väder och galet skön stämning. Elly tog en liten powernap i selen i början av paraden, men sen satt hon och viftade med sin regnbågsflagga, skrattade, dansade och kommenterade. När jag tidigare idag berättade för Elly om paraden, sa jag att alla som går i den gör det för att visa att alla människor är lika bra och för att ha roligt med varandra. Det kändes som en rimlig förklaring för en 2-åring och det känns bra och viktigt för mig att hon tidigt får lära sig om olikheter, likheter och respekt.

Effektiva lördagen

Idag har Elly och jag avverkat Centrumakuten, Westpride, Andralångdagen och Stigberget svängernoch svär. Ja, ibland är vi ganska effektiva och ungefär så här gick det till:

I torsdags fick Elly ett myggbett på foten, igår morse vaknade hon halv fem av att det kliade, sen blev ovansidan av foten rätt svullen. Vi frågade om råd på Apoteket, fick rådet att gå till vårdcentralen, gick dit och foten beskådades av två sköterskor som ordinerade alsolsprit och hydrocortison. Idag såg dock foten ut så här. Svullnaden hade alltså spridit sig och jag tänkte att det var lika bra att gå till läkare. Det gjorde vi. Elly, som inte har varit så besvärad av foten förutom igår morse, tyckte att det var väldigt kul att läsa Bamse i väntrummet, slänga upp foten på receptionsdisken och att gå till doktorn. Vi träffade en sur doktor som absolut inte sa mer än nödvändigt, hen varken hälsade eller presenterade sig, men som skrev ut antibiotika och allergimedicin. 

Dagens plan var egentligen att gå på Regnbågsrytmik på Westpride, men vi missade den pga läkarbesöket. Men vi hann gå på en Queen sagostund, Elly tyckte det var kul en stund, men sen fick hon syn på ballonger utanför och ville gå. Jag var lite rädd att någon från Moderaterna eller Folkpartiet skulle erbjuda henne en ballong, men tack och lov rusade hon bara förbi dem och rakt in i Vänsterpartiets tält och där fick hon en ballong som jag inte behövde skämmas ögonen ur mig över. 

Sen tittade vi runt lite, fick Pridearmband och jag passade på att gå med i RFSU. 

Efter det cyklade vi hem, torkade svetten ur pannorna, åt lunch och gick ut igen. Jag tänkte att Elly kanske skulle uppskatta musik, liv och rörelse på Andralångdagen, men precis när vi kom fram tog Elly en powernap i vagnen. Well well, jag fick inandas lite skön sommarfeststämning i alla fall. 

Sen styrde vi kosan mot Majorna där det var nån slags folkfest (eller vad heter det egentligen?) av det lite mer barnvänliga slaget. 

Vi satt och fikade i gräset i några sekunder och sprang sen omkring. Elly träffade en rytmikkompis och lekte med honom och målade med gatukritor och jag pratade med hans föräldrar och med Niklas moster, när jag inte sprang efter Elly.

Sen blev det plötsligt ganska mörkt på himlen. Vi var inte förberedda på regn, så Elly och jag började gå hemåt när det började duggregna. Efter ungefär hundra meter började det åska och spöregna, så klart. Men alltså, det gör inte så mycket att det regnar när det är så varmt ute och särskilt inte när det snabbt blir fint väder igen. 

Whiskey- och pysselkväll

Istället för att träffas på krogen: bjud hem ett par kompisar på whisky och pyssel, vinnande koncept om du frågar mig!

Plus: det var väldigt längesen jag bjöd hem kompisar på kvällstid. Innan Elly slutade sova middag var nattningarna ofta så långa och utdragna och en visste aldrig när hon skulle somna. Och det kändes bara jobbigt att försöka sitta och umgås med folk och samtidigt underhålla/lugna en övertrött och uppvarvad/grinig unge, så jag har låtit bli. Nu däremot, somnar Elly tidigt (*tar i trä för att inte jinxa*) och hon vaknar sällan till när hon väl har somnat, så nu blir det mycket lättare. 

Megaloppis

Megaloppisen jag skrev om igår är en återkommande grej i stadsdelen Majorna här i Göteborg. Sista söndagen i maj varje år är det fritt fram för alla som vill att sälja sånt de vill bli av med längs trottoarer och på små torg i Majorna. Det kommer hur mycket folk som helst och det är alltid lika skön stämning. En annan bra grej är att det verkar som att många som säljer verkligen passar på att göra sig av med sånt de inte vill ha längre, så det finns alltid mycket fint att köpa och mycket av det till ruskigt bra priser.

I år köpte jag säkert 20 plagg till Elly, mest t-shirts och tajts, 3 tröjor till mig själv, en kakaoburk, en barnbok, 

en väska och en kassapparat till Elly (hon älskar att leka kiosk för tillfället, men jag var lite tveksam till om jag skulle uppmuntra hennes pengaintresse, fast sen tänkte jag som så att jag inte kan skydda henne mot kapitalismen så länge till ändå). Allt gick på drygt 300 spänn. Jag är mycket förtjust i att shoppa och på såna här tillställningar kan jag ju verkligen göra det med gott samvete. 

Sen måste jag tillägga att det bästa köpet var den här My Little Ponyn!

Mors Dag

Kl. 5:45 vaknade vi idag. Elly och jag gick upp, glada i hågen och pepp på dagens Megaloppis. Åt frukost hade det mysigt och så.

Vi pysslade lite, gjorde kort med överblivna påskklistermärken och glitterlim. Elly gjorde ett till sin mormor och jag gjorde ett sött med en kanin som håller ballonger och blommor; tänkte att vill jag ha ett Mors-dagkort får jag väl göra det själv. Sen skulle vi göra armband istället och här började det gå utför. Elly råkade hälla ut de minsta pärlorna över hela sin matta, och de som var kvar i burken hällde hon ut med flit. När jag plockade upp de jävla pärlorna blev hon arg och ledsen och försökte ta burken ifrån mig för att hälla ut pärlorna på nytt. Detta upprepades ett par gånger, sen lät jag pärlorna ligga. Under tiden gick Elly runt på mattan och sa att hon gillar att trampa på pärlor, också satte hon sig ned och pillade bort pärlor mellan tårna. Detta upprepades också några gånger. 

När det började bli dags att gå ville Elly varken ha kläder, solhatt eller solkräm och kämpade emot allt hon kunde. Mitt tidigare så peppiga humör började dala och jag ångrade att jag hade sagt till Niklas att det var ok att han gick iväg och spelade spel och drack sprit igår kväll, och att jag hade lovat honom en lång sovmorgon idag. Inte blev det bättre av att jag såg alla härliga sovmorgnar, finfrukostar på sängen och paket på Instagram. Jag var tvärsäker på att Niklas hade glömt att det var Mors Dag och jag trodde inte att det spelade nån roll för mig, men det gjorde det tydligen.

Jag hade nästan tappat lusten till att gå på Megaloppisen, men till sist kom Elly och jag iväg. Jag hade förstås glömt bort att ta ut pengar innan, så det första vi fick gör var att stå i bankomatkö i en halv evighet. Elly blev mutad med kex och äpple under tiden. När det äntligen var dags att börja shoppa upptäckte jag snabbt att det inte var så lätt att trängas med en vagn, särskilt inte på kullersten. Och Elly var bara nöjd när vagnen rörde sig. Jag köpte några plagg till Elly, sen gick vi till lekparken och gungade lite. Därefter kände jag världens sug efter kaffe, och Elly sa väldigt bestämt att hon skulle köpa bulle och hon pekade t o m ut hur var det fanns bullar. Så vi satte oss och fikade och jag kände mig glad och pepp igen. 

Elly åt bara några bett på bullen, men det sockret gjorde henne tydligen väldigt pigg, för hon ville bara springa iväg. Hon stack iväg rakt mot gatan och jag skrek åt henne att stanna och försökte rusa efter, men jag kom knappt fram bland allt folk. Precis innan hon kom ut i gatan snubblade hon och föll. Det hela var så läskigt, för hon har aldrig gjort så förut. Det är klart att jag inte litar på att hon har trafikvett nog att inte sticka iväg så där, men det gick så jäkla fort. Jag tror nog att H

Elly blev ganska rädd, för hon har flera gånger under dagen berättat om att hon blev påkörd av bilar och att mamma blev ledsen. ..

En stund senare kom Niklas och mötte upp oss. Vi gick en sväng tillsammans på loppisen, åt pizza och sen gick Elly och Niklas iväg och jag fick shoppa för mig själv. Jag köpte en jäkla massa kläder till Elly för nästan inga pengar alls. På hemvägen kom min lilla familj och mötte upp mig och Elly råkade avslöja att de hade bakat en kaka. Så fort vi kom innanför dörren sa hon att de hade köpt blommor också. Och det visade sig alltså att Niklas inte hade glömt att det var Mors dag (tack vare ett påminnelse-sms frön min mor igår). Att bli firad med rosor, kladdkaka och glass är ju verkligen inte dumt.

Elly somnade tidigt, dock utan blöja, för hon vägrade att ha på sig en, så det ska bli spännande att se om vi vaknar i en pöl i morgon. Å andra sidan är hennes nattblöjor oftast torra nu för tiden. 

Nu ikväll har jag tränat min dagliga kvart och Niklas och jag har ätit mer kladdkaka och tittat på 30 Rock. Kul serie, men Kenneth är läskig och det är svårt att inte vilja prata som Alec Baldwin efter en stund. 

Kiddo + katterna = sant

Vi har varit i skärgården i några dagar. Hälsat på svärmor/farmor/mor, andats in havsluft, slappat, gnällt lite över blåsten, lyssnat på pang-pang från militärövningar och lekt med katterna. Dessa katter alltså, Elly är galen i dem. Hon har sprungit efter dem och tjoat högt av glädje, klappat dem både försiktigt och hårt, försökt att bära dem och lagt sig på dem för att vila. Och de har varit så snälla och tålmodiga.  

Elly har förresten varit så rolig de här dagarna. Hon har varit glad i stort sett hela tiden och har farit omkring som en liten virvelvind. Busat på sitt sätt har hon också gjort. Som när vi satt och åt, hon gick från bordet och vi hörde hur hon mumlade om att gå ut själv och att hon kan själv. Vi trodde att hon menade att hon kunde ta på skorna själv, men när vi tittade efter förstod vi att hon syftade på att hon kunde öppna dörren, och en extra hasp, själv. Dörren stod nämligen öppen och vi trodde först att en av katterna hade rymt, men så var inte fallet, tack och lov. Eller när vi skulle gå ut oh Niklas sa till henne att hon skulle följa med och klä på sig, men hon bara pratade med katterna, Niklas frågade om hon lyssnade och hon sa att hon lyssnar på pappa. Men sen ångrade hon sig och sa "nej, jag lyssnar inte  pappa" och bara skrattade. Det är så kul att iaktta henne när hon gör nåt som hon vet att hon inte får, när hon får ett speciellt leende, ögonen tindrar och rösten får ett särskilt läge.

Blixatröjan

Kolla kolla! Jag har en tröja med vår fosterhemsplacerade Blixa på! Bonus: jag ser ut som ett dagisbarn från 80-talet i tröjan. 

Ibland tänker jag på exorcism

För ett par timmar sen började jag undra om det verkligen står helt rätt till med mitt barn. Helt plötsligt tog hon tag i mitt hår och började dra lite. Jag sa till henne att det gör ont och att hon skulle släppa, men hon vägrade och började dra hårdare. Sen blev det bara värre och värre. Jag sa att det gjorde ont och att jag blev ledsen, Elly sa att hon "vill ha mammas hår" och drog mitt stackars hår åt alla håll och kanter. Jag försökte avleda på flera olika sätt, men det gick inte och Elly drog bara mer och mer, samtidigt som hon grät och skrek. Till sist började jag också gråta och skrika; dels för att det gjorde så ont och för att jag började oroa mig för kala fläckar, dels för att jag trodde att ungen hade blivit galen. 

Plötsligt släppte hon taget om mitt hår, visade alla hårstrån hon hade i händerna och sa "oj", log lite och ville sen leka att vi köpte glass (en av favoritlekarna just nu "köpa till glass, 5 kr, två-tre glass"), som om ingenting hade hänt. Och jag insåg förstås att hon förmodligen är som hon ska.

Macho i barnvagnstrafiken

Ni vet machoikollektivtrafiken? Nu kommer uppföljaren: machoibarnvagnstrafiken. 

Elly fick en keps idag och så fort hon tog på den började hon brösta upp sig, gjorde tuffingmin med ansiktet, såg allmänt stöddig ut och sen satte hon sig så här i vagnen. Har flickebarnet redan lärt sig om genuskodade attribut?

Omtänksamheten

Elly kan vara så himla omtänksam och gullig. Som igår när hon ville ge mig sin napp för att jag var ledsen. Eller när vi äter och hon ser att någon har ätit upp, konstaterar att det är tomt på tallriken och sen lägger dit lite av sin mat. Härom dagen när vi skulle gå ut i solen ville Elly absolut inte låta sig bli insmord med solkräm. Niklas berättade då på ett väldigt pedagogiskt sätt varför det är viktigt att ha solkräm när solen skiner och det är varmt. Han avslutade med att säga att jag alltid är väldigt noga med att smörja in mig, eftersom jag bränner mig så lätt. Elly nickade och lät sig smörjas in, och sen sa hon att jag skulle ha solhatt på mig. 

Själv skulle hon ha två hattar på sig, för säkerhets skull. 

Jaja, det var en liten parentes, det var så sött med dubbelhatt och tuffingmin att jag bara var tvungen Andra gånger är hon nämligen inte fullt så vänlig. Vid ett annat tillfälle när vi var ute hittade hon en stor pinne, tog upp den och började slå hårt på mig. Både Niklas och jag sa till henne att hon aldrig får slåss med pinnar, för att det gör jätteont på den hon slår, men hon bara skrattade och sa "det var kul". Jag antar att det är ett skolexempel på det där med att testa gränser, men just i stunden tänkte jag att det är bäst att vara vaksam på om hon börjar plåga djur och så, ni vet, tidiga tecken på psykopati. Nä, skoja ba. 

Fääääärdig!

Ett dygn har gått sen jag satte igång med att skriva om tentan och nu är jag KLAR! Och nej, jag har inte suttit uppe i natt. Jag ska visserligen läsa igenom allting om några timmar och se om jag vill fylla i nåt, men jag tror att jag är klar. Just nu är jag så tom i huvudet att jag knappt vet vad jag heter. Men jag är GRYM om jag får säga det själv och framför allt är jag glad att jag inte följde min första impuls som var att bara lägga mig ner hulka och skita i allt.

Fuckingjävlakukcrap

Så kändes det idag när jag råkade radera min näst intill färdiga hemtenta som ska in på måndag. Jag hade skrivit alltihop i en app på paddan och jag tyckte att det var så himla käckt att den där appen sparade texten av sig själv hela tiden att jag inte brydde mig om att säkerhetskopiera. Sen skulle jag markera all text och kopiera in den i ett mail, maila mig själv och öppna på min dator. Det var bara det att mitt finger fick nåt slags tics och valde "paste" istället för "copy" och tack vare det försvann all text och det enda som syntes var en länk till min blogg. Jag försökte förstås att ångra, men det gick bara att ångra det sista jag gjorde; att klistra in länken. Och jag letade och letade, men allt var borta. Jag trodde att det skulle finnas en kopia i iCloud, och det gjorde det mycket riktigt, men en kopia av den senaste versionen, den som var tom. Jag höll på att bryta ihop, började skaka och så, men försökte att brainstorma en stund. Jag tänkte att det var lika bra att skriva ner så mycket jag kom ihåg direkt. Men det gick inte, hjärnan hade låst sig. 

Då ville jag bara ge upp. Men sen tänkte jag att jag ska fan inte ha det här släpandes efter mig, jag ska ha mina poäng och det i tid, så jag tog mig samman. Det hjälpte att Niklas och Elly kom hem en stund. Niklas hade sagt till Elly att jag var ledsen och hon såg alldeles bekymrad ut när hon kom in. Sen kramade hon mig och sa "mamma ledsen, mamma får Dindies blappla" (blappla betyder napp). Då fick jag lite perspektiv på det hela och tänkte att jag faktiskt har två dygn på mig och att jag ju har gjort allt förarbete, jag vet ju var jag hittar informationen i böckerna och jag vet vad jag vill ha med.

Jag  satte mig på gården och när jag äntligen kom igång att skriva ordentligt igen tänkte jag att det åtminstone är skönt att det är underbart väder och att jag kan sitta ute i solen och skriva.  Sen blev det plötsligt mörkt på himlen, det kom en monsterknall, jag plockade ihop mina saker, gick in och så fort jag kommit innanför dörren började det spöregna. Just my luck...

Tentan består av två fallbeskrivningar och jag är nu klar med en och har börjat lite med den andra. Den andra är dock lite besvärligare, men jag har hela morgondagen på mig, så det här SKA gå!

Fifi förstöraren

"Innan tyckte jag jättemycket om sånt där starkt kaffe jag gör på spisen, men sen du sa att det var äckligt en gång, har det blivit förstört för mig. Också har du förstört lamm för mig, nu sitter jag bara och letar efter koftsmak för att du har sagt att det smakar kofta"

I höst- och PMS-tider blickar jag tillbaka

Fikor på altanen i Småland, bara ben, barfotaunge som springer runt runt eller slappar i sin solstol, picknick vid sjön, trädgårdsarbete (för barnet, själv lyfte jag inte ett finger), såpbubblor och vitsippeplockande. Allt det där känns så avlägset nu. Jag vet, jag vet, solen kommer tillbaka, men den här PMS-en vill inte lyssna på det örat, utan maler och maler om evig höst.

Istället för vårsol, höst.

Idag åkte vi hem från Småland. Så här glada var vi på tåget. Det var vi faktiskt, för resan gick så himla smidigt. Vi satt mest still och fikade och läste Pixiböcker, med avbrott för en och annan promenad. Resan till Småland gick också bra; en snart 3-åring med trevlig mamma satt framför oss, så vi behövde inte oroa oss för att bli uttråkade eller rastlösa. 

Pappa skickade med oss pengar till pizza, så att vi skulle slippa laga mat idag. Och det var ju rätt skönt eftersom jag har blivit lite bortskämd och en smula förslappad efter vistelsen i Småland. När vi skulle köpa pizza pekade Elly väldigt bestämt på just min favoritpizza på menytavlan. Bra unge! Sen satte vi oss och väntade, med benen i kors båda två.

Det ultimata hade förstås varit att sitta på gården och äta pizzan, men när vi kom hem till Göteborg hade det visst blivit höst här igen, så det blev pizzapicknick på köksgolvet. 

Höst, ja. Vi gick ut efter maten, tog en promenad med Ellys trehjuling och gick till lekparken. Först fick vi gå hem och hämta vantar efter en stund, sen sa Elly att det var för kallt och att hon ville gå hem. Och det hade jag ingenting emot. Väl hemma sa Elly att hon var kall, så vi satte oss under ett par filtar och läste bok efter bok efter bok. Höst, ja. Sagt med en fnysning och mycket bitterhet.